Men hur som helst, så är det jättejobbigt, hon går med fin mage och bebis och jag går med min tomma, äckliga mage..

Jag är så löjligt avundsjuk. Att jag inte bara kan lägga av med dessa tankar, fan blir så bister på mig själv! Men ska höra mig för om de är så att de vet kön, för då ska jag sätta mig och sy ngt fint, sy kan jag ju göra ändå, men det är kul att sy tex en klänning om det visar sig vara en flicka!

Innan jag har en egen bebis i min famn, så kommer jag väl gå under av avundsjuka och stress. Hur ska man klara det? Ingen annan runt oss har varit i samma situation så det finns ingen man kan prata med heller. Är medlem på FL och där har jag kontakt med ett par jättegoa tjejer i samma situation, men jag hade ändå velat ha någon nära, som man kan sitta ner med och prata om alla jobbiga tankar och allt annat som kan poppa upp.

Suck, imorgon är det jobb igen. Så på med leendet och "happy face"!

Redan när X var 1½ började folk runt om oss kommentara att det var dags att skaffa syskon. Men eftersom en syskonverkstad inte passade in i vårt liv just då så lät vi bli, skola, jobb och allt annat var inte i schack så att säga.

Men nu sen drygt ett år tillbaka, så har vi försökt bli gravida, men inget händer.

Positiva ägglossningstest flera gånger i månaden, olika märken. Cyklar som kan vara allt från28 till 60 dagar.I slutet på januari 2012 skulle jag vart hos läkaren, men vart dubbelbokad, så jag fick gå därifrån med ett löfte om att dom skulle ringa upp mig ang en ny tid. Sagt och gjort, ngn timma senare ringde dom, och jag fick en ny tid i slutet på februari istället. Ska till huvudläkaren på vårdcentralen. VET att det kanske är fel ställe när man söker för dessa besvär, men eftersom får gyn nu stängts ner, så har VC tagit över detta.

Hur som helst, så är jag jättenervös för detta och sitter i dagsläget med en mensvärk from hell!! Brukar inte ha ont, så jag vet inte vad som står på. Mensen kom iaf en dag tidigare än appen i telefonen sa att den skulle komma, denna ckeln blev totalt 37 dagar. Nu ligger medelcykeln på 40 dagar.

Jag befarar att jag, som en hel del andra har PCO/PCOs, och det är detta som jag nu har tänkt att få utrett hos läkaren. Det finns hjälpmedel för att få igång ägglossningen och det är mitt mål med detta, så att vi kan bli gravida.

Dock har jag en spärr..har svårt att tänka mig att ha ett barn som är fött november/december. Och jag vet att det verkar konstigt att "skita i" att försöka skaffa barn nu i två månader, men vi får se vad som händer. Är det så att vi skulle gå tabletter och sådär utskrivna med en gång så kommer vi ju "ligga i" oavsett bf-månad, men annars tror jag att jag har psyke nog att hålla mig, likaså min man. Hade detta vart vårt första barn, så hade vi nog kört på oavsett, men eftersom vi har en trotsig fyraåring här hemma, så hänger vi i så gott det går.

X har för övrigt pratat på dagis om att få bror eller syster i november...känns skumt att höra från personalen och vad är deras jävla sätt att fråga om detta hela tiden?? Jag vet dock inte vad X har fått detta ifrån, eftersom vi inte pratar om syskon här hemma när X är närvarande!!

Välkommen till min blogg där jag kommer skriva om hur vi kämpar för att bli gravida med ett syskon till vårt första barn X som är drygt fyra år.

Min man kommer benämnas som P och vårt första barn som X.

Ngt du undrar över så är det bara att skriva en kommentar.