Återbsök gyn.

Var på återvesök på gyn idag. Hade ett ägg som var perfekt och äggstockarna såg hur fina ut som helst, ingen pco alls idag. Hur konstigt som helst, eftersom dom var "jätteäggiga" förra ggn och var så pco:iga det bara kunde bli...men ägget skulle snart släppa enligt läkaren. Är idag på cd 11. Kring cd 14 bör ägget släppa...ligger vi nu och jag blir gravid, så blir det bf 31e december. Vet inte hur jag ska förhålla mig till detta riktigt...
Eftersom jag föder med kejarsnitt så kommer ju ungen att födas kring julafton. Jag vill verkligen inte det...men jag har börjat inse att jag inte kan bry mig så mycket om det. Nu har vi försökt i snart ett år, så nu måste i ju lägga manken till riktigt jäkla ordentligt!!
Vi kommer ligga i den här månaden (trots min skeva bild om att jag tycker det är jobbigt med barn fött så nära julen!!!) Skulle det inte funka, så ska jag invänta mensen, sen börja med pergotime och sen fortsätter vi efter det..
Den här månaden ska jag verkligen slappna av och vara mig själv fullt ut. Har inbokat AW med jobbet nästa vecka, har bokat in mainkyr och lite annat spännande för att slappna av. Håret skulle egentligen behöva få sig en tid i frisörstolen också, men vet inte om jag hinner det, eller orkar...har så mycket annat för mig. Imorgon ska jag umgås med vänner över några glas vin, sen hem och "bumpa" med min kära man. Är barnlediga till söndag.

Drömmar och positivt tänkande.

Drömmer om graiditeter hela tiden. Ser mig själv med magen, fin mage. Inte ont någonstans, inget illamående.
När jag var gravid sist så mådde jag illa från v.6 ungefär (fick plusset i vecka 4+3) och slutade spy varje dag när jag kom in i vecka 14 ungefär, sen fortsatte det med några kräkningar till vecka 17 (om jag minns helt rätt, var ju ändå ett tag sen nu). Efter att kräkningarna avtagit så fick jag ett viakriat som jag jobbade på tills 10 dagar innan vårt första barn kom. Dock hade jag enrom foglossning och gick med foglossningsbälte samt Tensapparat på mig hela tiden.
 
Jag tror dock att min dåvarande övervikt bidrog till att jag hade så ont. I dagsläget väger jag ca 12kg mindre än när jag blev gravid sist, och jag planerat att hålla mig strängt till nyttigheter vid nästa graviditet, för att inte gå upp 20kg åter igen. Har så svårt att se mig med dessa kilon nu och får ångest när jag tänker på det, även om dom skulle kommit till pga en graviditet. Mina ätstörningstankar blir ju bara starkare, men ska försöka hålla mig till en nyttig och varierad kost helt enkelt, men absolut INTE banta. För det är direkt farligt för bebisen. Slaggprodukter avges i kroppen vid bantning och det är direkt dåligt för barnet!!
 
Har en kompis som pratade med mig om att bli gravid för ett tag sen (inom en 2årsperiod), undrar hur det går för dom? Hon kanske inte vågar prata med mig om det, eftersom hon vet vårt läge?? Nä så hoppas jag verkligen inte att det är, för är det ngn jag verkligen unnar att få bära och föda ett barn, så är det hon!! Hoppas ju dock på att vi ska gå gravida samtidigt, så att vi kan umgås under mammaledigheten. Dock har jag ju barn nummer ett med mig då också, eftersom det bara är 15h/vecka på dagis som gäller under mammaledigheten, men det ska nog gå bra, eftersom första barnet är såpass stort nu. Ytterligare en sak som är positivt med ålderskillnaden!!!
 
Positivt tänkande.

Längesedan jag skrev.

Alla runt omkring mig verkar bli gravida, eller redan är långt gångna i sin graviditet. Fick häromdagen reda på att en bland mina bekanta ska ha barn i slutet på sommaren. Vi har barn i samma ålder sen innan och nu då så ska dom ha barn nummer två. En pojke, jättefint och perfekt ihop med den flicka dom har sen innan. Avundsjuk, jag??? nej varför tror du det??
Blir så irriterad på mig själv som beter mig såhär, men vet inte vad jag ska göra...tankarna går i ett kring graviditet. bebismage och bebis. Jag kollar vagnar på blocket och drömmer mig bort.
Jag startade ju en Proverakur för ett par veckor sen. på lördagen tog jag sista tabletten, mensen kom på måndagskvällen. På torsdag är det dags för vul, för att se om jag ägglossar av mig själ. Men sannolikheten är inte alls särksilt stor och det spelar inte ngn jätteroll just nu ändå känner jag, eftersom min man är ute och reser nästan hela denna månaden, så vi kan inte få till det i sänghalmen ändå. Men när jag har varit hos läkaren, så kommer jag antagligen få en proverakur till utskriven, för att i slutet på april/början på maj, starta en ny mens och sen börja med pergotime. Jag är jätteinställd på att det kommer ta sig på första pergokuren, varför vet jag inte??? men det känns som om det bara behövs lite, lite för att putta ägg och spermie på plats., samtidigt som jag försöker intala mig själv att inte stressa upp om det inte tar sig förrän i slutet på sommaren..vill ju inte vänta så länge, men är det så, så är det ju så det får bli..
Positivt i det hela är i alla fall att jag kommer få fast anställning nu efter in provanställning och har alltså ngt att återkomma till efter att jag vart mammaledig osv. Känns ju alltid bra att starta ogravid, för att sen bli gravid när man jobbat ett tag på sin fasta tjänst =) Det gäller att vara lite positiv ändå!!
RSS 2.0