Blir så irriterad på mig själv som beter mig såhär, men vet inte vad jag ska göra...tankarna går i ett kring graviditet. bebismage och bebis. Jag kollar vagnar på blocket och drömmer mig bort.

Jag startade ju en Proverakur för ett par veckor sen. på lördagen tog jag sista tabletten, mensen kom på måndagskvällen. På torsdag är det dags för vul, för att se om jag ägglossar av mig själ. Men sannolikheten är inte alls särksilt stor och det spelar inte ngn jätteroll just nu ändå känner jag, eftersom min man är ute och reser nästan hela denna månaden, så vi kan inte få till det i sänghalmen ändå. Men när jag har varit hos läkaren, så kommer jag antagligen få en proverakur till utskriven, för att i slutet på april/början på maj, starta en ny mens och sen börja med pergotime. Jag är jätteinställd på att det kommer ta sig på första pergokuren, varför vet jag inte??? men det känns som om det bara behövs lite, lite för att putta ägg och spermie på plats., samtidigt som jag försöker intala mig själv att inte stressa upp om det inte tar sig förrän i slutet på sommaren..vill ju inte vänta så länge, men är det så, så är det ju så det får bli..

Positivt i det hela är i alla fall att jag kommer få fast anställning nu efter in provanställning och har alltså ngt att återkomma till efter att jag vart mammaledig osv. Känns ju alltid bra att starta ogravid, för att sen bli gravid när man jobbat ett tag på sin fasta tjänst =) Det gäller att vara lite positiv ändå!!