Vecka 11+0

   

Barnet:

Nu finns det mesta på plats och fostret koncentrerar sig på att växa. Det börjar växa hår på kroppen som ska skydda huden. Naglar har vuxit ut på tår och fingrar.
All näring går via moderkakan till fostret så glöm inte att tänka på vad du äter och dricker. Det kan både öppna och stänga munnen och producerar flera egna hormoner.
Längd huvud till stjärt 60 mm.

  

Mamma:
Forskning visar att det är mindre vanligt med missfall efter vecka tolv. Illamåendet upphör för många. De flesta har ökat ungefär ett till fyra kilo. Har du kräkts mycket kanske du till och med har minskat i vikt. Det är helt normalt. Ni har kanske redan berättat för era föräldrar och/eller nära vänner att ni väntar barn. Men många väntar med att berätta till vecka tolv. Andra berättar från dag ett och tänker kanske att om det sker ett missfall så vill vi kunna prata med våra nära om det. Det kan vara skönt att få berätta, att inte hålla på hemligheten längre. Äntligen får ni glädjas öppet tillsammans med era vänner och familj.

 

Hur känner jag?
Illamående stundtals, men jag behöver inte ta Lergigan Comp nu även om jag kräks vissa mornar. Härom dagen var det väldigt jobbigt att ta sig till jobbet just för att jag mådde så jäkla kasst på morgonen. Huvudvärken också!!

Vi har inte berättat för några än, eller jag har berättat för två kollegor, för dom har varit insatta i mitt hormonätande hela tiden och jag kunde inte bara hålla tyst längre.
Vi har inte berättat för någon av våra föräldrar än...vet inte varför, det har inte bara funnits tillfälle känns det som. Mina föräldrar bor i alla fall i samma stad, men vi träffas inte så ofta och jag vill gärna säga det öga mot öga och inte via telefon eller liknande.
Svärföräldrarna bor i annan stad, så där får det blir när det blir...svärmor tjatar ju hela tiden om att skaffa syskon osv...orkar inte med henne känner jag.

Sen, humöret!!!! Jag är så jäkla bitsk och kommer på mig själv med att skälla, gnälla och vara allmänt otrevlig. Det är inte mig alls, och även om jag tänker på det, så verkar det inte gå att ändra alls...det bara blir =( Alla runt mig, speciellt på jobbet, måste ju tro att jag fått en flipp eller något...suck!!! 

Har hört hjärtljud med dopplern också!! så nu vill jag börja berätta lite smått känner jag....först min familj...svärföräldrarna tar vi typ...sen..men också min chef står högt upp på listan...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0